Galapagos - Isla Isabela
Vi anlände på ön runt 10 tiden, båtresan dit kostade $30 och tog 2,5 timma. Det som var störigt med att åka mellan öarna hela tiden var att när man väl hade betalat för resan så antog vi att allt skulle ingå men icke. Man måste även betala för båttaxi som kör mellan bryggan och båten som tar ca 2 minuter och kostar $1 per gång. Allt hade varit så mycket smidigare om man gå ombord från hamnen. Snacka om att skapa arbetstillfällen. Glömde att nämna en sak i första inlägget, för att överhuvudtaget få resa till Galapagos måste man betala $110 som är en parkavgift och vart dom pengarna tar väggen skulle vara mycket intressant att se med egna ögon. Dom påstår att det bla går till att bevara miljön på öarna, men som vanligt är det inget lokalbefolkningen bryr sig ett skit om. Puerto Villamil som byn heter kan ha varit en av dom mest nedskräpade jag har sett på länge.. Krossat glas, plast, papper, gamla dunkar med olja och soppåsar låg överallt. Kanske beroende det på att Ecuadors befolkning bara behövde betala $6. Enormt trist när man som turist hela tiden blir påmind om att inte skräpa ner, så ser det ändå ut som en tipp.
Vi körde på samma plan som sist och åkte utan att ha bokat något boende. Våra Argentinska vänner hade också beslutat sig för att åka till ön så vi delade på en taxi in till byn. $1 var kostade det och då skulle taxikillen även visa oss några hotell, tyvärr var dom fulla eller för dyra så vi hoppade av och letade upp ett hotell själv. $25 per rum fick vi ett för efter att Angelica hade visat sina "bargain skills". :) Det här är även den största ön men hade ändå inte så mycket att erbjuda tyckte jag. Att hitta något att äta var ett annat problem då dom flesta restaurangerna hade stängt eller fast dom hade skyltar om att det skulle finnas mat så serverades det bara milkshakes och öl. Så första dagen gjorde vi inte så mycket mer än att gå runt byn. Vi hittade iof ett bageri som kom att bli vår favorit. Andra dagen skulle vi ta oss till "Wall of Tears" en 25 meter lång mur som fångar hade byggt mellan åren 1945-1959. Tydligen strök många med när den byggdes och det är därför lokalbefolkningen kallar den för "Wall of Tears".
Då muren bara låg 5 kilometer från byn tänkte vi gå dit men när vi gick förbi ett hostel som hyrde ut cyklar för $2/h fick det bli en cykeltur. Efter vägen fanns det flera avstickare som lede till olika laguner, stränder och ett litet berg där man fick en bra utsikt över delar av ön. Blev ett stopp vid varje för att inte missa något spännande.
Äntligen fick vi se havsleguaner! Något jag verkligen hade sett fram emot, tur jag hade ögonen med mig då Angelica bara svischade förbi den med cykeln, riktigt häftiga djur som bara finns på Galapagos. Fanns många andra typer av ödlor också, vart man än gick sprang det förbi en liten ödla.
Tog oss inte mer än 3 timmar att åka runt ock kolla på allt. Det finns 4 vulkaner på ön och vi tänkte besöka en av dom som är näst störst i hela Sydamerika men när man behövde ha en guide så skippade vi det, kostade på tok för mycket så vi kände oss klara med ön. Vi köpte biljetter tillbaka till Santa Cruz då man inte kunde åka direkt till Isla San Crisobal.
